IBCT (Integrative Behaviour Couples Therapy) bygger på en blandning av behavioristiska principer kompletterad med acceptans- och värderingsperspektiv. Metoden har beforskats i snart 30 år och löpande visat goda resultat för att förbättra pars upplevda nöjdhet och fungerande i relationen.

 

Enligt det behavioristiska perspektivet kan relationsproblem uppstå på grund av att parter slutar belöna varandras positiva beteenden och att negativa beteenden såsom kritik eller bråk förstärks över tid. Detta helt utan att någondera part vill detta - det är någonting som sällan uppstår över en natt utan ofta över lång tid och en eller båda parter har ofta provat många saker för att förbättra det. Att kartlägga hur man interagerar med varandra för att förstå problemets utveckling är för många en viktig del i förbättringsarbetet.

 

Acceptans- och värderingsperspektivet kompletterar beteendefokuset genom att ha som grundtes att det finns vissa saker hos den andre som vi inte kommer att förändra. Ju mindre tid man kan lägga på att försöka förändra sin partner, desto mer brukar kunna frigöras till att förändra sig själv till att leva mer i linje med de egna värderingarna om vilken slags partner man vill vara. Detta då man sett att parterapier som jobbar med acceptans för olikhet och förändring av sig själv står sig bättre vid uppföljning, jämfört med parterapi som ”bara” fokuserar på beteenden.

 

Terapiprocessen:

 

1. Initial bedömning: Terapin inleds med en bedömning där terapeuten frågar paret om deras svårigheter för att identifiera de specifika problem och interaktionsmönster som behöver adresseras. Denna fas är viktig för att skräddarsy terapin till parets unika behov.

 

2. Fokus på acceptans: Ett centralt tema i IBCT är balansen mellan acceptans och förändring. Terapeuten hjälper paret att acceptera vissa olikheter och beteenden som är svåra eller omöjliga att förändra, och att stå ut med egna känslor av obehag de skapar, istället för att be partnern ta bort källan till dem. Självklart sker alltid en kontinuerlig utvärdering av hur problematiska eller oproblematiska beteendena ifråga är: man arbetar absolut inte med acceptans av exempelvis kränkningar eller dylikt.

 

3. Fokus på förändring: Genom att arbeta med specifika tekniker lär sig parterna nya sätt att interagera som minskar konflikter och främjar positiva känslor. Detta inkluderar ofta övningar i kommunikation och problemlösning som utförs både i och utanför terapisessionerna.

​

4. Utvärdering och justeringar: Under terapins gång utvärderar terapeuten och paret regelbundet framstegen och gör nödvändiga justeringar i behandlingsplanen. Detta säkerställer att terapin fortsätter att vara relevant och effektiv för paret.